Rickard Sandler och Stefan Löfven, statsministrar 1925-1926 respektive 2014-?
Rickard Sandler, denna socialdemokratins mest bortglömda statsminister, skrev en gång att partiet inte bara ska garantera samhälleligt lugn. Det måste också svara mot folkliga krav på reformer. Regeringen Löfven II riskerar att bli historiens första S-ledda regering vars själva utgångspunkt är ökade klassklyftor. Socialdemokraterna har åtagit sig att genomföra ett 73 punkter långt liberalt reformprogram på uppdrag av tre liberala partier med ett totalt folkligt stöd på 17 procent. Som betalning får vi ett gäng ministertaburetter, en halv familjevecka och en splittrad allians. Dessutom värnar den demokratin, sägs det. Men är det inte i själva verket demokratin som urholkas? Mittenuppgörelsen angriper varje förutsättning till social demokrati. Denna den svenska arbetarrörelsens största seger bygger på en tanke så enkel som trygghet för vanligt folk.
För att varje samhällsmedborgare ska kunna avancera inom de bestående klasshierarkierna krävs robusta trygghetssystem, en pålitlig bostadsmarknad, välfungerande vård, en lättillgänglig arbetsmarknad, skola i toppklass och en omsorg att lita på. Fördelningsprofilen, det fina ordet för vem som får pengarna, i överenskommelsen kan bara beskrivas som klasspolitisk – med den vassa udden riktad mot arbetarklassen. Arbetande svenskar ska med miljö- och konsumtionsskatter betala för att den mest välmående ska få slopad värnskatt, sänkt marginalskatt, slopad arbetsgivaravgift och tiotusentals kronor i RUT-avdrag. Den klimatmedvetne småborgarens livsstil tillåts erövra, styra och förvalta hela skattesystemet. Jämlikheten får stå tillbaka.
Är det inte i själva verket demokratin som urholkas? Mittenuppgörelsen angriper varje förutsättning till social demokrati. Denna den svenska arbetarrörelsens största seger bygger på en tanke så enkel som trygghet för vanligt folk.
Den ekonomiska demokratin, vårt mest ofärdiga projekt, förpassas till historien. Arbetsförmedlingen, sjukvården, äldreomsorgen; på varje område premieras privatiseringarna och det fria kapitalet släpps in. I mittenuppgörelsens tid är det socialdemokratins uppgift att genomföra nästa systemskifte. Nyanlända och ungdomar ska, till en lägre lön än andra löntagare, utföra enkla jobb på kollektivavtalslösa företag – med staten som garant. Arbetsrätten ska tunnas ut, undantag införas och parterna tvingas vika ner sig. Arvsskatten är redan borta, och nu ska Löfven II dessutom garantera att familjedynastierna kan skicka företagen vidare till nästa led; utan extra skatt på generationsväxlingen. Arbetsgivarna brer ut sig; löntagarna får inte plats.
Demokratin är större än riksdagshuset. Den politiska demokratin kan inte stå på egna ben, utan måste alltid stötta sig på social och ekonomisk demokrati. Bara då blir den livskraftig. Det är demokratins fundament som undergrävs om 73-punktsprogrammet blir verklighet. I Europa fäller redan de växande klyftorna välfärdsstat efter välfärdsstat. Protester skakar kontinenten, och gamla arbetarrörelser vittrar bort i takt med gamla lojaliteter. Regeringen Löfven II – om en sådan tillträder – måste göra det till sitt absoluta huvuduppdrag att utvidga demokratin i alla delar av landet. Programmet som nu presenterats kan ge nycklarna till regeringsmakten, men väl där måste inriktningen vara att aldrig genomföra det. Annars ser vi snart gula västar på E6:an också – eller den yttersta reaktionen i Rosenbad. Det är dags att minnas Rickard Sandler.
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
