Redaktionen/ november 29, 2022/ Opinion

LEDARE

Efter en valrörelse som i hög utsträckning kretsat kring Sverigedemokraternas roll i svensk politik utmålas nu tillträdet för Ulf Kristerssons högerregering, helt på nåder från just SD, som ett nederlag för den liberala demokratin. Det är naturligtvis uppenbart för alla att SD vill se ett helt annat, mer eller mindre fascistiskt samhälle. Men det är icke desto mindre intressant att just den liberala demokratin seglat upp som det styrelseskick vi socialdemokrater går till strid för. I allt från formuleringarna i den överenskommelse med de nyliberala extremistpartierna som regeringsbildningen i januari 2019 baserades på, till varningarna för att SD vill montera ner Public Service, rättighetslagstiftningen och det fria kulturlivet, lyser frånvaron av en demokratiuppfattning som skiljer socialdemokratin från liberalismen.

Att det har funnits en sådan är till och med storkapitalets handgångna på tankesmedjan Timbro medvetna om, även om de fått det mesta om bakfoten. Fram till rösträttens införande var arbetarrörelsen allierad med liberaler som Karl Staaff och Nils Edén, gentemot kungamakten och den konservativa högern, men därefter gick man skilda vägar. För liberaler har demokratin alltid varit villkorad. Från början en rättighet för medlemmar i den egna, borgerliga samhällsklassen, sedan något som riskerar att hota den privata äganderätten och därför måste kringskäras. För socialdemokratin har rösträtten tvärtom bara setts som ett första – nödvändigt men inte tillräckligt – steg i demokratiseringen av samhället. Under 1920-talet handlade den interna debatten om social demokrati, vilket kom att ligga till grund för hela folkhemsprojektet, medan statliga utredningar om ekonomisk eller industriell demokrati framför mynnade allt ut i idéer om funktionssocialism hos intellektuella som Nils Karleby och Gunnar Adler-Karlsson. Den socialistiska demokratin har alltid varit något annat, och större, än den liberala demokratin. I vår tid åberopas ofta den liberala demokratin som det vi, de föregivet goda, från kulturvänster till Stureplanscenter, kan samlas kring, gentemot mörkermänniskor som Åkesson, Orbán, Putin och Trump.

Den juridifiering som följer med den liberala demokratin är en grogrund för minskat valdeltagande bland somliga och missnöjesröstande bland andra.

Det vi då inte tänker på är att liberal demokrati faktiskt betyder någonting specifikt och konkret. Det liberala förledet innebär helt enkelt att folkstyret begränsas, genom att makt flyttas från medborgarna och deras folkvalda representanter till jurister och andra experter. Tendenser i den riktningen kan skönjas i alltifrån införlivandet av barnkonventionen i svensk lag till kravet om författningsdomstol som i Sverige drivs av såväl Centerpartiet som Kristdemokraterna. I sig kan varje reform uppfattas som framsteg, men sammantaget lämnar de allt mindre för demokratin att råda över, med följden att det faktiskt inte längre är folket som styr. Den juridifiering som följer med den liberala demokratin är en grogrund för minskat valdeltagande bland somliga och missnöjesröstande bland andra. Förstärkt av växande klyftor – mellan eliten och folket, stad och land, centrum och periferi – undergräver det alla ambitioner att bedriva en politik för ett anständigt samhälle. Det är förstås inte bra att SD nu får möjlighet att undergräva samhällets demokratiska institutioner, exempelvis genom att reformera Public Service i grunden. Det är dåligt för demokratin, nästan oavsett demokratiuppfattning. Men det grundläggande problemet är den samhällsutveckling som gett SD sin nuvarande maktposition. Och där ger liberala principer ingen vägledning.

Demokratiseringen av samhället har i mer än hundra år varit arbetarrörelsens strävan. Försvaret av den liberala demokratins grunder var den uttalade minsta gemensamma nämnaren för de fyra partier som slöt januariavtalet 2019. Nu är det samarbetet historia, och vi socialdemokrater bör inte surra oss fast vid en liberalism som till och med Liberalerna övergivit. Vi är socialdemokrater, inte liberaler, och det är dags att vi påminner oss om det.

Det här är en artikel ur medlemsbladet Lotsen nr 4 2022.

Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?

Share this Post