Photo by Denise Jans on Unsplash
I skrivande stund har Covid-19 hållit Sverige i ett järngrepp i flera månader. För att minska effekterna dels av folks fysiska och psykiska lidande, dels av företagens utsatthet när mycket av deras verksamheter står helt still, har regeringen vidtagit ett stort antal åtgärder i form av ekonomiskt stöd uppgående till tiotals, sannolikt hundratals, miljarder kronor, och dessutom snabbt genomförda reformer som underlättat för arbetstagarna, t.ex. slopandet av karensdagen och höjning av A-kassan. Även regionalt och kommunalt har åtgärder vidtagits för att stärka vården och hemtjänsten, t.ex. i Göteborg där 300 miljoner riktat går till att anställa fler inom äldrevården och sjukvården.
Detta är möjligt mycket tack vare en stark ekonomi, där Magdalena Andersson ”samlat i ladorna”, just för krissituationer. Insikten har nu växt fram att det starka samhället kostar, och det är bara samhället/staten som i krislägen kan hantera problemen. Det privata står handfallet och istället för att hitta lösningar vill man ha mer och mer statligt stöd för att överleva. Det är bara att konstatera att bidrag tydligen är bra om det går till företagens överlevnad, men dåliga när de ges till personer/grupper som av olika anledningar har det svårt i livet. Trots det har vi sett en relativ samsyn under krisen. Men den senaste tiden har man alltmer börjat se tydliga tecken på att M, SD och KD, och tyvärr även C och L, har svårt att hålla sig till borgfreden och de längtar efter att ge sig på regeringen och S i stort. Varje vecka lyfter M och SD något som regeringen borde gjort eller borde göra, och KD hakar på, detta för att peka på ’brister’ i hanteringen och de åtgärder som vidtagits.
Mobilisering av högerkrafterna
Vi ser också hur borgerliga ledarskribenter mobiliserar högerkrafterna i sina grupper, allt för att dels misstänkliggöra de åtgärder som vidtagits utifrån bl.a. Folkhälsomyndighetens rekommendationer, dels slå fast att Corona-åtgärderna, med statlig styrning, minsann bara är tillfälliga; dvs det starka samhället och den starka staten kan inte få fortsätta, trots att det är just dessa, och bara dessa, som står pall. Exempelvis läste man i Svenska Dagbladet (17/4-20) uppmaningen ”Ställ betongsuggor i vägen för finansministern”, ”…i syfte att helst undvika, i annat fall minimera, risken att Sverige kommer ut på andra sidan krisen med en ekonomi som fått stark slagsida till vänster”. Några veckor senare (9/5-20) läste vi i samma tidning ”Fyra måsten efter corona-krisen”. Tre av dessa fyra måsten är enligt skribenten:
- Ökade incitament för jobb och företagande i form av både sänkta skatter och sänkta bidrag. Det är inte bara god stimulanspolitik utan en av de enskilt viktigaste faktorerna för den ekonomiska återhämtningen och tillväxten.
- Förenkling av företagande genom minskad regelbörda. Det är ett synnerligen kostnadseffektivt sätt att förbättra villkoren för näringslivet och säkerställa återhämtningen oaktat den krispolitik som nu behöver föras.
- Lägre löner för sänkta trösklar in på arbetsmarknaden.
Det fjärde måstet rör så kallade prioriteringar inom den offentliga sektorn. Dvs. vissa områden inom det offentliga anses viktigare än andra och ska satsas på, medan andra får stå tillbaka. Med andra ord: Borgerligheten med M, KD och SD i spetsen vill inte bara återgå till det som var före krisen, utan de vill dessutom utöka företagsvänliga åtgärder, såsom ytterligare avregleringar, sänkta skatter och lägre löner som ökar otryggheten hos arbetstagarna, samtidigt som det offentliga bantas. Men detta måste S förhindra. Hos människor finns det nu en ökad insikt om att det starka samhället är nödvändigt och att det måste få kosta för att det ska bli verklighet. Med all önskvärd tydlighet har krisen visat att det finns stora brister i delar av välfärden och det som borde komma alla till dels. Privatiseringsorgien på senare tid har alltså visat sig vara helt otillräcklig och fått grava konsekvenser, eftersom det privata är oförmöget att agera hållbart och långsiktigt och bara kan se sin snävt specifika vrå: På grund av att det privata inte kan se helheten i vad som behövs bidrar privatisering till fragmentisering av samhället. Detta är motsatsen till hållbarhet. Och det är hållbarhet vi behöver, inte mer fragmentisering Våra motståndare ute till höger kommer inte att vänta på att ta strid. Därför måste vi i S vara förberedda på att ta kampen direkt och inte sitta och vänta och se vad som händer.
En socialdemokratisk post-corona-strategi
Men vi måste styra debatten! Vi har nu chansen att ta tillbaka förlorad mark vad gäller en starkare välfärd. För att kunna göra det måste vi få debatten dit vi vill, dvs vi måste bli mer synliga i debatten. Här kan de politikutvecklande initiativen vara en del i det framåtsyftande arbetet, inte minst för att lägga tydliga förslag som visar väljarna att vi stärker välfärden och tryggheten, i fas 2 nedan. Därför föreslår jag en strategi Post-Corona, i tre faser, som snarast möjligt bör utformas.
Fas 1: Räkna hem segrarna. Här gäller det att lyfta fram det stora ansvarstagande S har stått för, både gentemot arbetstagare och gentemot arbetsgivare, för att skadorna under krisen ska minimeras. Peka också på det goda i att andra partier sam- arbetat, främst C och L, MEN betona också deras vidlyftiga, oansvariga, orealistiska och alltför företagsvänliga förslag, inte minst från M, SD och KD. Viktigt också att i denna fas påvisa SD:s inkompetens att leda i kris, dvs de har inget att komma med i kristider och SD är inget man kan hålla i handen när det blåser kallt. Detta bör göras i olika medier. Intervjuer/ framträdanden i tidningar, radio och TV nationellt, regionalt och kommunalt; ett antal debattartiklar i olika tidningar, såväl nationella som regionala/lokala; kampanjer i sociala medier. Synlighet och platstagande viktigt efter krisen. OBS: I denna första fas också viktigt att belöna sjukvårdspersonal för den samhällsnödvändiga insats de gjort. De måste få mer än en applåd!
Peka på privatiseringsviruset som totalt förödande för det starka samhället: Ingen har koll på någonting, eftersom vinstintresset sätts först, men det krävs en stark stat för att klara av folks behov på ett trovärdigt och hållbart sätt.
Fas 2: Flytta fram positionerna och styr debatten. Synlighet är alltjämt viktigt, nationellt, regionalt och kommunalt. Lyfta nödvändigheten i att utvidga den offentliga sektorn utifrån erfarenheterna från Corona. Åtgärder som vidtogs för arbetstagarna under krisen måste permanentas för att skapa trygghet och stabilitet. Peka på privatiseringsviruset som totalt förödande för det starka samhället: Ingen har koll på någonting, eftersom vinstintresset sätts först, men det krävs en stark stat för att klara av folks behov på ett trovärdigt och hållbart sätt. Här bör nya förslag läggas av S i form av motioner, propositioner och debattartiklar, men även i intervjuer i radio och TV. Åtgärder för att anställa fler inom sjukvården, äldreomsorgen och hemtjänsten. Förslag för att höja beredskapen, som ju var undermålig. Sannolikt också lyfta nödvändigheten med skattehöjningar för att uppnå detta. Många förstår nu att skatter är en försäkring för när jag själv får det svårt.
Fas 3: Fortsätt styr debatten om det starka samhället, men våga gå utanför sjukvården och lägg förslag om andra delar i det offentliga, såsom skolan, segregationen, brottsligheten. Här kan det även vara viktigt att lyfta åtgärder på landsbygden för att skapa välmående och trygghet i dessa delar och ett sammanhållet Sverige. I denna fas beror det på hur ekonomin ser ut. MEN det är viktigt att S nationellt, regionalt och kommunalt inte vacklar i utbyggnaden av det starka samhället.
Här måste politikerna vilja synas och ta plats.
Så, för att återta initiativet i svensk politik och flytta fram våra positioner efter Corona behövs det en strategi och för att en sådan ska fungera effektivt behövs det teams som styr aktiviteterna i rätt tid, såväl nationellt som regionalt och kommunalt. Skapandet av sådana teams kan inte vänta utan måste skapas snarast. Det ska inte råda någon tvekan för väljarna om att det är S som står för en stark välfärd för alla. Väljarna måste på ett trovärdigt sätt få till sig att det bara finns ett parti som kan bygga det starka samhället och det är S!
Åke Persson
Socialdemokrat
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
