Efter budgetomröstningen i kommunfullmäktige tyder allt på att vi kommer få ett borgerligt styre efter årsskiftet. Det är dock en ovanligt svag minoritet, som har stöd av mindre än en tredjedel av göteborgarna. Det som ligger framför oss är en mycket instabil period som lätt kan slå över i rent kaos. De största förlorarna på detta blir förstås göteborgarna.
Den politiska debatten har varit hätsk. De rödgrönrosa drev under flera veckor en hård kampanj, inte minst på sociala medier, för att få S att rösta på deras budget. Själva innehållet i den rödgrönrosa budgeten, bl.a. en skattehöjning på runt 400 miljoner kronor, presenterades dock först två dagar före omröstningen. Tonläget var gällt. Vänsterpartiets Daniel Bernmar proklamerade dramatiskt att om S lade ned sina röster och släppte fram den borgerliga budgeten så var det samma sak som att ”välja böldpest”. När det väl var dags för slutomröstning så var det dock S-budgeten som stod mot borgarnas budget. Då svängde de rödgrönrosa mangrant 180 grader, lade ner sina röster och släppte fram borgarnas budget. Den som de tidigare kallat ”böldpest”. Ett hyckleri av fullständigt magnifika proportioner.
Det parti som har mest att förlora på blockpolitikens död är Vänsterpartiet. Utan blockpolitik är V i stor utsträckning dömda till evig opposition.
De politiska konvulsioner vi ser på såväl nationell som lokal nivå är inget annat än blockpolitikens dödsryckningar. De som mest krampaktigt håller sig fast vid det blockpolitiska liket är naturligtvis borgarna. På vänstersidan är skilsmässan nog mindre ångestladdad även om det som synes blir en hel del heta känslor vid bodelningen. Det parti som har mest att förlora på blockpolitikens död är Vänsterpartiet. Utan blockpolitik är V i stor utsträckning dömda till evig opposition. Givet detta är händelseutvecklingen i Göteborg inte alls svår att förstå, även om sjuparti-koalitionen naturligtvis har sina skäl att försöka fördunkla frågan och skylla allt på S (som vanligt). GP:s kartläggning redovisar dock tydligt och koncist hur spelet bakom kulisserna egentligen gått till:
Den 30 oktober träffar Daniel Bernmar Axel Josefson (M) och erbjuder de borgerliga att ta över makten mot att S ställs utanför presidierna och att Bernmar själv får en presidieplats i kommunstyrelsen. Den 5 november bestämmer sig borgarna för att anta Bernmars erbjudande. Den 6 november har de rödgrönrosa en presskonferens där de meddelar att man bildar ett eget block. Den 7 november presenterar borgarna den överenskommelse man gjort med Bernmar, som gör det möjligt för borgarna att styra i minoritet. I kommunfullmäktige den 22 november släpper sedan de rödgrönrosa fram borgarna och i utbyte så ger borgarna Bernmar hans presidieplats.
Själva poängen med sjuparti-koalitionen är att försöka hålla det blockpolitiska liket levande. Då slipper man, åtminstone ett tag till, hantera konsekvenserna av att verkligheten runt omkring har förändrats. Priset är ett politiskt kaos som kommer drabba vanliga göteborgare värst. Tack vare Vänsterpartiets egen doktorand Frankenstein har nu alliansmonstret fått nytt liv och en möjlighet att hemsöka vårt kära Göteborg. Nu ankommer det på oss socialdemokrater att göra vad vi kan för att den här historien ska sluta snabbare och lyckligare än Mary Shelleys välkända förlaga.
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
