Foto: Björn O. Stenström
Helene Odenjung, mångårig liberal gruppledare i Göteborg och partiets vice ordförande under hela allianseran, har meddelat att hon lämnar politiken vid årsskiftet. Beskedet var väntat. Trots sina 17 år i kommunstyrelsen och nästan 30 år i kommunfullmäktige har den liberala gruppledaren bara haft den formella makten i ett par år, varav de senaste som en del av ett historiskt svagt högerstyre. Helene Odenjung hade högre ambitioner; efter valet 2018 försökte hon knipa åt sig posten som kommunstyrelseordförande. När Socialdemokraterna, för en gångs skull med bestämdhet, avslog denna förnedringens förhandling blev hon och Liberalerna den avgörande rösten för att tvinga den göteborgska borgerligheten in i ett organiserat valtekniskt samarbete med de rödgrönrosa partierna – ett samarbete som har urholkat båda blockens trovärdighet.
Odenjungs bestående arv blir förmodligen att ha lyckats göra det redan dåliga marknadsskolesystemet än uslare.
Odenjung har misslyckats med att uppnå samtliga de mål som varje realpolitiker av rang bör ha uppsatta: Väljarstödet befinner sig på bottennivåer, reformerna är obefintliga och makten över politikens dagordning är putsväck. Odenjungs bestående arv blir förmodligen att ha lyckats göra det redan dåliga marknadsskolesystemet än uslare. För många väljare är det nog lockande att dra en enkel slutsats: Det aktiva skolvalet, där tusentals elever har kastats ut på slumpmässiga fågelvägsrutter till skolor på andra sidan både älv och berg, fällde slutligen Odenjung.
Men det inledde inte det liberala förfallet. Odenjungs fall löper parallellt med det liberala partiets snabba tjurrusning mot det absurda hörnet i svensk politik. Svenska Dagbladet avslöjade nyligen att partiprogrammet är uppköpt av lobbyisternas uppdragsgivare. Partiledaren Nyamko Sabuni är under evig attack från den halva av partiet som inte valde henne, och en ständig besvikelse för den halva som faktiskt valde henne. Ungdomsförbundet har förvandlats till en obehaglig blåslampa för rätten till nekrofili, incest och narkomani. EU-kommissionen engagerar mer än A-kassan.
Partiet har enats runt en fundamentalistisk syn på marknadsvälfärden, en dogmatisk syn på fackföreningsrörelsen och en självförhärligande syn på sin egen intelligens.
Skälet till förfallet ligger inte i falangstrider, i sabunska hattar eller ullenhagska mössor, utan – som vanligt – i den förda politiken. Bevarad vinstjakt i välfärden, avvecklad anställningstrygghet och utsålda hyresrätter står högst på partiets prioriteringslista. Partiet har enats runt en fundamentalistisk syn på marknadsvälfärden, en dogmatisk syn på fackföreningsrörelsen och en självförhärligande syn på sin egen intelligens. Väljarna förkastar naturligtvis denna PA-byråernas beställda treenighet.
Ja, den utomstående betraktare som ser ut över det liberala Göteborg upptäcker väldigt snabbt det mest grundläggande i Liberalernas lokala utveckling: Det är tomt. De folkpartistiska kärnväljarna i villor har blivit demokrater, de folkpartistiska kantväljarna i bostadsrätter har blivit centerpartister. Den liberala tidningsdraken har anslutit sig till Moderaterna och partiets nischfråga – skolpolitiken – har erövrats av Socialdemokraterna. Odenjung, skeppsmäklare i grunden, lämnar sannerligen över ett sjunkande skepp till den stackars matros som tvingas ställa sig vid rodret.
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
