Inför valet 2026 har Liberalerna valt en märklig måttstock på ekonomisk framgång: fler miljardärer. Partiet vill fördubbla antalet i Sverige inom ett decennium. Redan i dag är Sverige ett av världens mest miljardärtäta länder. Enligt Forbes finns runt 45 svenska dollarmiljardärer – i ett land med knappt elva miljoner invånare. Att göra detta till ett politiskt mål är därför mer än symbolik. Det väcker en mer grundläggande fråga: vad säger egentligen ett stort antal miljardärer om en ekonomis hälsa?
Ojämlikhet skadar samhällsekonomin
Den nationalekonomiska forskningen ger inget entydigt stöd för att fler extremt rika leder till bättre ekonomiska utfall – tvärtom. Studier från Internationella valutafonden visar att samhällen med hög ojämlikhet tenderar att ha kortare och mer instabila tillväxtperioder. OECD och andra organisationer pekar på liknande mekanismer: när förmögenheter koncentreras i toppen undermineras investeringar i utbildning och social rörlighet, vilket hämmar produktiviteten på lång sikt. FN varnar dessutom för att ojämlikhet hotar utveckling och fattigdomsbekämpning. Mer specifik forskning visar också att koncentrerad förmögenhet ofta sammanfaller med politiskt inflytande och har en direkt negativ effekt på tillväxten. Det är därför inte förvånande att Vänsterpartiet inför valet vill utreda en skatt riktad mot de allra rikaste.
Forskning visar att koncentrerad förmögenhet ofta sammanfaller med politiskt inflytande och har en direkt negativ effekt på tillväxten.
Liknande tongångar hörs inom Socialdemokraternas vänsterfalang, inte minst från Reformisterna, som länge drivit kravet på någon form av förmögenhetsbeskattning. Om problemet är en hög koncentration av rikedom framstår det som rimligt att beskatta den. Men forskningen ger en mer dyster bild av hur effektivt ett sådant instrument är. Erfarenheter från tidigare förmögenhetsskatter visar att de ofta ger begränsade intäkter och skapar starka incitament till skatteplanering och kapitalflykt. En central invändning är att de beskattar värden – inte avkastning – vilket innebär att personer med lika stora tillgångar kan beskattas lika trots olika inkomster. Därtill kommer de praktiska problemen: stora delar av de allra rikastes tillgångar är svåra att värdera, och en löpande beskattning kan skapa likviditetsproblem som riskerar att hämma investeringar, inte minst i växande företag.
Behövs bättre beskattning av kapitalinkomster
Mot den bakgrunden framstår en annan forskningsbaserad väg som mer lovande. Nationalekonomerna Daniel Waldenström och Spencer Bastani har pekat på att problemet i dagens skattesystem inte främst är att förmögenhet är obeskattad, utan att kapitalinkomster beskattas ofullständigt. I de flesta länder – inklusive Sverige – kan stora kapitalvinster skjutas upp i många år eller helt undgå beskattning så länge de inte realiseras. Om dessa inkomster i stället beskattades mer konsekvent och heltäckande skulle behovet av en separat förmögenhetsskatt minska kraftigt. Kapitalinkomstbeskattning riktar in sig på de faktiska inkomster som kapital genererar, snarare än på svårvärderade tillgångars uppskattade värde. Genom att täppa till möjligheterna att skjuta upp eller omvandla inkomster – i stället för att beskatta förmögenheten direkt – kan staten nå liknande omfördelande effekter med färre snedvridningar, mindre administrativt krångel och större precision. Den undviker dessutom de likviditetsproblem som uppstår när skatter tas ut på tillgångar som inte ger löpande kassaflöden. Sammantaget talar därför mycket av forskningen för att en mer heltäckande beskattning av kapitalinkomster är ett effektivare sätt att beskatta de rikaste än en ny skatt på förmögenhetens storlek.
Det gör också att den svenska skattedebatten riskerar att missa målet. Att räkna miljardärer – eller att beskatta deras tillgångar direkt – fångar inte kärnproblemet. Frågan är inte hur många som är rika, utan hur inkomster och resurser faktiskt beskattas och cirkulerar i ekonomin. Vill man både minska klyftorna och stärka tillväxten är det inte i symboliska mål eller i enkla skattegrepp lösningen ligger – utan i mer genomtänkta reformer av hur kapitalinkomster beskattas i en globaliserad ekonomi.
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
