Det svenska välfärdssystemet undergrävs från två håll samtidigt. Det är dags att se sambandet.
Sverige omsätter årligen drygt 2 000 miljarder kronor i välfärdssystemet – pengar avsatta för vård, skola, omsorg och trygghet, för det gemensamma. Det är också, som en myndighetsgemensam rapport konstaterar med oroande tydlighet, en av landets största brottsmarknader.
Organiserad brottslighet har etablerat sig på samtliga välfärdsområden där privata initiativ är tillåtna.
Rapporten slår fast att organiserad brottslighet har etablerat sig på samtliga välfärdsområden där privata initiativ är tillåtna. Kriminella driver friskolor som radikaliserar barn, HVB-hem där ungdomar rekryteras till gäng, och assistansbolag där brukare utnyttjas. De skenanställer, bluffakturerar och använder välfärdsföretag som brottsverktyg för att tvätta pengar och finansiera vidare brottslighet. Under 2023 fick drygt 18 600 kriminella utbetalningar från Försäkringskassan på över 1,3 miljarder kronor. Det är inte ett marginalproblem. Det är ett systemfel. Men rapporten berättar bara halva historien. Den visar hur brottsligheten tar sig in – inte varför dörren stått öppen.
Forskning om lobbying visar att privatiseringen inte uppstod av sig själv, utan drevs fram av en omfattande och kostsam kampanj från näringslivet. Budskapet var att valfrihet kräver marknad och privata aktörer. Med tiden blev detta ett “kognitivt lås” – en idé som politiken tog för given. När opinionen senare vände mot vinster i välfärden stod politiker ändå fast vid systemet. Inte främst på grund av pågående lobbying, utan för att tankemönstret redan var etablerat. Här finns det demokratiska problemet: politiken formas inte längre i första hand av väljarnas vilja, utan av idéer som planterats av starka särintressen.
Sambandet är tydligt. Lobbyism driver privatisering. Privatisering skapar marknader av offentliga medel. Dessa marknader lockar, oundvikligen, aktörer som vill maximera uttaget – lagliga såväl som kriminella. Rapporten visar att risken för brott är störst där ersättningarna är höga, tillsynen svag och brukarna sårbara – precis de villkor som en oreglerad välfärdsmarknad skapar.
Politiken formas inte längre i första hand av väljarnas vilja, utan av idéer som planterats av starka särintressen.
Konsekvenserna är allvarliga: barn rekryteras till kriminalitet, äldre vanvårdas, och verksamheter infiltreras av nätverk de borde skydda mot. Det är ett hot mot liv, hälsa och statens legitimitet.
Socialdemokratins svar måste vara tydligt. På kort sikt: återta kontrollen genom skärpta krav på ägare, bättre tillsyn, åtgärder mot bulvaner och möjlighet att stänga oseriösa aktörer. På längre sikt: bryta vinstintressets logik i skattefinansierad verksamhet. Inte för att privata utförare alltid är sämre, utan för att ett system som tillåter obegränsat vinstuttag strukturellt gynnar utvinning före omsorg. Skattepengar ska gå till välfärd – inte till ägare eller kriminella nätverk.
Det handlar ytterst om statens uppdrag. Socialdemokratins svar har varit: för alla, tillsammans. Det svaret är mer aktuellt än på länge. Att stoppa välfärdslobbyismen och begränsa vinstintresset är inte nostalgi. Det är nödvändigt för att försvara demokratin, tryggheten och tilliten.
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
