Sveriges minsta tankesmedja har den kallats ibland, Marcus Larssons och Åsa Plesners opinionsbildande projekt Balans, som drivs med ideella krafter och gåvor från privatpersoner. Syftet är att granska välfärdens styrning och försöka skapa bättre villkor för välfärdsarbetarna. Sedan starten 2016 har det blivit ett stort antal debattinlägg och intervjuer och även en rad rapporter och böcker som haft ett påtagligt inflytande över samhällsdebatten. Lotsen har skrivit om Balans tidigare och Marcus Larsson har också föreläst för Tjänstemännens socialdemokratiska förening.
Välfärdskapitalisterna köper politiskt inflytande
Hur kommer det sig att politikerna inte stoppar de aktiebolagsdrivna välfärdsföretagens rovdrift på vår gemensamma välfärd – trots att det finns ett stort och brett folkligt stöd för detta?
Den senaste boken heter De gränslösa och är en avslöjande granskning av relationerna mellan välfärdskapitalisterna och politiken. Utgångspunkten för boken är enkel: Hur kommer det sig att politikerna inte stoppar de aktiebolagsdrivna välfärdsföretagens rovdrift på vår gemensamma välfärd – trots att det finns ett stort och brett folkligt stöd för detta? Det är en fråga som boken vrider och vänder på med imponerande tålamod och noggrannhet. Att boken lyckas vara så neutral, lugn och resonerande är verkligen en bedrift med tanke på hur häpnadsväckande skandalöst innehållet är. Svaret på bokens fråga är nämligen fruktansvärt i all sin enkelhet. Välfärdskapitalisterna har helt krasst använt de stora vinster de gjort på våra skattepengar till att köpa sig politiskt inflytande.
Den exakta nivån av korruption är svår att avgöra eftersom välfärdskapitalisterna och deras lobbyister inte omfattas av offentlighetsprincipen men det finns en uppenbar risk att det inte bara handlar om före detta beslutsfattare med stora nätverk som används som trojanska hästar i sina respektive partier och organisationer utan även om aktiva folkvalda politiker och partianställda som får pengar i fickan för att debattera och fatta beslut i enlighet med välfärdskapitalisternas vilja. För den som undrar varför det är så svårt att få till en förändring, trots den stora folkliga opinionen, så verkar svaret alltså, som så ofta, vara follow the money.
Att detta inte blivit en större fråga i den allmänpolitiska debatten kan tyckas märkligt. Det går naturligtvis att förstå tystnaden, alternativt försvaret eller förminskandet av lobbypengarnas påverkan, från de ledande politiker och opinionsbildare som själva är avlönade av okända kapitalintressen. Det ligger ju inte i deras eget intresse att problematisera detta. Men den stora majoriteten av politiker och opinionsbildare är ju (troligtvis) inte köpta. Så varför är de tysta eller till och med gratulerar sina partikamrater som går till lobbyuppdrag? Vad kan det bero på?
Lobbyismen urholkar den sociala tilliten
Sannolikt handlar det till största delen om att det är obekvämt, såväl psykologiskt som socialt, att kritisera och misstro vänner, kollegor och bekanta.
Till viss del påverkar troligen förhoppningen att själv kunna få ett välbetalt lobbyistuppdrag i framtiden. De forskningsresultat som presenteras i De gränslösa verkar tyda på det. Men sannolikt handlar det till största delen om att det är obekvämt, såväl psykologiskt som socialt, att kritisera och misstro vänner, kollegor och bekanta. Vi vill hellre tro gott om människor vi känner och väljer därför att tolka deras drivkrafter och handlingar på ett välvilligt sätt. I en värld där kontaktnät och relationer betyder mycket så finns inte heller någon strategisk vinst i att hamna i konflikt med stora delar av sitt eget professionella nätverk.
Som De gränslösa visar så är lobbyismen egentligen bara effektiv just när den använder sig av vårt mellanmänskliga socialpsykologiska mycel (ett snack över en öl med en gammal partikamrat är mer effektivt än det anonyma kontorsmötet). Men lobbyismen gör mer än att bara utnyttja mycelet för att gynna anonyma kapitalintressen, det urholkar det samtidigt. Hur ska vi kunna veta om den gamla kompisen bara vill ta en öl för att det är kul att träffas eller om snacket är en produkt som de fakturerar för? När allt fler är, eller kan vara, köpta börjar misstänksamheten sprida sig och den mellanmänskliga tilliten och förtroendet inom organisationen riskerar att förtvina. Det är dags att sätta en gräns för de gränslösa.
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
