S-akademiker – Tjänstemännens socialdemokratiska förening – lyfte frågan om svängdörrarna mellan politik och näringsliv i en motion till den extra distriktsårskongressen 2019. Vi krävde tydliga karensregler för politiker och politiska tjänstemän mellan politisk tjänst och lobbyistuppdrag. Efter debatt och jämkningsförslag bifölls en att-sats om att ta fram regler för kontrollerad övergång mellan politik och näringsliv, som skickades till den nationella kongressen för att arbetas in i de politiska riktlinjerna. Där har motionens intentioner tyvärr inte satt några djupare avtryck.
Sedan motionen behandlades 2019 har ett flertal tidigare s-ministrar och s-tjänstemän valt att bli lobbyister. Karensregler är viktigt men kanske var vår motions viktigaste syfte att lyfta partiets interna lobbyism-problem i ljuset. Att synliggöra vad som sker i vårt eget parti. Bland våra vänner och bekanta och bland våra politiska företrädare lokalt och nationellt. Att kritisera människors karriärval, människor man känner och umgås med, är svårt.
Detta är en orsak till att det är så tyst om lobbyismen. Det är mänskligt att inte vilja stöta sig med vänner och bekanta. Det krävs hjälp av krafter utifrån.
Detta är en orsak till att det är så tyst om lobbyismen. Det är mänskligt att inte vilja stöta sig med vänner och bekanta. Det krävs hjälp av krafter utifrån. Den kraften stavas just nu Marcus Larsson och Åsa Plesner (Tankesmedjan Balans). Larsson redogör oförtröttligt på X (fd twitter) för den strida ström av politiker och politiska tjänstepersoner som passerar fram och tillbaka mellan påverkansarbete på Public Affairs-byrå och politiska förtroendeuppdrag. Läs Marcus Larsson på X och läs den förträffliga boken De gränslösa på samma tema.
Det går inte längre att blunda för att svängdörrarna utgör ett demokratiskt problem. Marcus Larsson skriver uppfordrande till oss som är partipolitiskt aktiva: Gör något! Säg ifrån! Vad är vårt svar till honom och andra som undrar varför så många sossar jobbar för näringslivets lobbyistbolag? Varför s-politiker inte kan ta ett vanligt jobb efter avslutat uppdrag? Det är inte svårt att förstå incitamenten att bli påverkanskonsult. Det kan vara spännande, roligt och välbetalt. Till skillnad från inom politiken riskerar du inte bli utbytt vart fjärde år.
Det måste kosta mer att gå från politiker till påverkanskonsult. Karens måste införas men framför allt måste vi sluta applådera våra bekantas karriärbyten.
Som heltidspolitiker eller politisk tjänsteperson tjänar du bra, ofta mycket bättre än du hade gjort på det jobb du annars hade haft. När din omgivning och partikamrater dessutom ger tummen upp åt ditt nya lobbyistkneg finns inget att förlora, tvärtom. Det måste kosta mer att gå från politiker till påverkanskonsult. Karens måste införas men framför allt måste vi sluta applådera våra bekantas karriärbyten. Lobbyismen i denna form utnyttjar vår mellanmänskliga tillit och vår vänskap. Det blir svårare att lita på varandra, bjuder du mig på lunch som vän eller som lobbyist?
De som inte låter sig smickras av PA-byråernas uppvaktning och aktivt väljer bort att sälja ut sitt personliga kontaktnät och sitt förtroende efter politisk tjänst ska uppmärksammas som förebilder. De borde hedras och få uppskattning. Det borde vara lojalitet och trofasthet som hyllas och applåderas, inte motsatsen. Den makt och det förtroende som vi s-politiker och s-tjänstemän har, har vi till låns. Det förtroendet ska förvaltas och förtjänas. Det är inte till salu. Arbetarrörelsen är inte till salu. Vi är inte till salu.
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
