Redaktionen/ november 21, 2018/ Opinion

Räls som leder in mot en tågstation, med skyskrapor i bakgrunden.

Foto: Pixabay

LEDARE

I det marxist-leninistiska bandet Knutna nävars absurda coverversion av ”Proud Mary”, ett tonsatt hån till de kommunistiska partier som inte anslöt sig till då nybildade KPLM (r):s syn på revolutionen, skriker sångaren Anders Lönnbro att ”splittringen var bra och nödvändig”. Det finns en sanning i detta. En splittring, en skilsmässa, en separation kan leda till vitalisering och förnyelse.

För den genomsnittlige göteborgaren ter sig den socialdemokratiska enpartistaten – oppositionen älskar att orera vilt om denna era – som något väldigt avlägset. Partiet kan inte längre vinna egen majoritet. Borta är också dagarna när Vänsterpartiet kunde behandlas som ett stödparti, utan vilja och vikt. För den som vill garantera socialdemokratiska regeringsinnehav är koalitionsbyggande helt nödvändigt. Detta insåg man för länge sedan i den göteborgska arbetarrörelsen. Men man insåg detta i en tid när partiet var dubbelt så stort som idag. Sedan 1994 har Göteborg styrts av S i samarbete med ett eller flera rödgrönrosa partier. Tidvis har samarbetet kantats av svårigheter. V valde att, temporärt och i vredesmod, lämna koalitionen i slutet av 00-talet. Fi hoppade av under en pågående budgetprocess våren 2017. MP hotade med att gå till Alliansen efter valet 2010, trots att en rödgrön majoritet fanns på plats. Under den rödgröna, och rödgrönrosa, historien har det aldrig varit S som har velat fälla samarbetet. Vi har tvärtom lagt enorm energi på att hålla ihop partierna. Men den sjätte november år 2018 ägde splittringen rum. Detta datum bildade V, Fi och MP en egen koalition i Göteborg – utan socialdemokratin. För första gången på en generation står vi ensamma, obundna av detaljerade avsiktsförklaringar och stenhård samverkan.

Det rödgrönrosa blocket kan visa sig vara en möjligheternas koalition – för det parti som står utanför. Långvariga koalitioner tär på ett parti. Utan de rödgrönrosa kan S ompröva ett antal positioner. Välfärden och jämlikheten får äntligen gå före förhandlingarnas konstanta kohandel. V har under de senaste åren agerat som ett närmast konservativt ankare; allt som kommunen någonsin har ägt, ska kommunen äga och alla som någonsin har arbetat för kommunen, ska alltid för kommunen jobba – samtidigt som välfärden står inför enorma strukturproblem. För socialdemokratin innebär uppbrottet en chans att gå till botten med detta och återvända till sina funktionssocialistiska rötter. Välfärden, och välfärdsarbetarna, måste vara socialdemokratins högsta, enda och konstanta prioritet. Ett reformprogram skulle kunna se ut som följer:

  • Anförda av V och MP har de rödgröna budgetarna över åren förvandlats till en orgie i onödig projektifiering. Projektifieringen måste stoppas. Satsningar ska vara hållbara, spridningsbara och motiverade utifrån kommunens kärnuppdrag – inte vidlyftiga experiment.
  • Allmännyttan och den kommunala infrastrukturen ska växa. Flera kommunala bolag bör gå att sälja för att finansiera en massiv utbyggnad av bostäder, arbetsplatser och kommunal service, över hela staden.
  • Kommunalskatten bör på sikt sänkas. V:s krav på platta skattehöjningar slår hårt mot arbetarklassen. Socialdemokraterna ska gå i motsatt riktning.
  • Mer övervakning slår inte mot integriteten. Många göteborgare känner sig rädda i sin egen stad. Strategisk övervakning och synlig polis, där otryggheten uppstår, kan bidra till att lösa detta.
  • Inga nedskärningar i välfärden. Varje sparkrav bör läggas på de administrativa och byråkratiska delarna. Göteborgarna behöver inte dagens mängd kommunikatörer, utvecklingsledare och projektanställda.

I den göteborgska socialdemokratins fall är splittringen både bra och nödvändig. Efter ett av landets längsta, obrutna makt-innehav i modern tid finns det ett stort behov av nya idéer – och att fokusera på att öka stödet för Socialdemokraterna i väljarkåren. Det gör det också möjligt att i framtiden bilda ett nytt rödgrönt styre, under nya och bättre förutsättningar. Visst är det skönt att få tänka fritt, som socialdemokrater, igen?

Det här är en artikel ur medlemsbladet Lotsen nr 3 2018.

Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?

Share this Post