Göteborgs rådhus. Foto: Jensens. Wikimedia Commmons Public Domain.
Valresultatet ger en högermajoritet i kommunfullmäktige, det är en viktig utgångspunkt för att förstå det som händer i Göteborg. Av fullmäktiges 81 ledamöter representerar 45 partier som tillhör Alliansen, Demokraterna och Sverigedemokraterna. Samtidigt har vi en mycket svag Allians i Göteborg med 24 mandat, det vill säga mindre än en tredjedel. De rödgrönrosa i ursprungsuppställningen är betydligt större med sina 38 mandat. Men inget av blocken kan regera utan stöd av Demokraterna. Och Demokraterna ställer som krav att Västlänken stoppas, vilket inget av de traditionella blocken går med på. Om något av blocken ändå ger sig på uppgiften att försöka regera staden så kommer det arbetsmässigt att bli mycket svårt utan någon form av politisk överenskommelse i botten. I varje nämnd kommer det att vara oklart vilket förslag som får majoritet och när det sedan kommer till kommunfullmäktige, kan beslutet bli ett helt annat. Resultatet blir en stor osäkerhet som sedan kommer att smitta av sig i stadens organisation med negativa konsekvenser för stadens innevånare. Om de rödgröna i originaluppsättningen vidhåller att de inte släpper fram alliansen och alliansen gör likadant, så kommer ingen att kunna styra Göteborg på ett rimligt sätt.
Det vi socialdemokrater försökt är att luckra upp denna låsning. Och genom att inte binda oss vid masten som alla andra partier gör, så var tanken att en bred överenskommelse skulle kunna nås enklare. Det är denna vägran att gräva en djupare skyttegrav som V, MP och Fi nu använder som argument att Socialdemokraterna inte haft en vilja att förhandla. Detta är enligt min mening bara ett svepskäl. Nu är det lite oklart vad uppgörelsen mellan Alliansen och V, MP och Fi innebär egentligen. Men som jag uppfattar det så är det bara en teknisk samverkan vid fördelningen av presidieposter och platser i nämnder och styrelser. V, MP och Fi släpper fram Alliansen som ordförande och vice ordförande i alla nämnder mot att V, MP och Fi får andre vice ordförandeposterna. V, MP och Fi får på detta sätt en plattform av bedriva oppositionspolitik under de kommande åren och Alliansen får ta över styret i staden. Genom att V, MP och Fi inte haft några politiska krav för uppgörelsen så står det Alliansen fritt att exempelvis sälja ut allmännyttan, höja biljettpriserna i kollektivtrafiken och gynna biltrafiken i innerstaden. Agerandet cementerar blocken i staden även om det sker under dimridån att det är blocköverskridande. Något blocköverskridande element finns inte eftersom de inblandade parterna bedyrar att det bara är en teknisk lösning som ”följer praxis”.
Jag har läst en del kommentarer på Facebook från diverse politiskt anställda (nu och tidigare) från V, MP och Fi där man skyller allt på Socialdemokraternas ovilja att förhandla med dem. Men ingenstans har jag hittat hur de tänker sig nästa steg. Hur ska svåra beslut som kommunen står inför hanteras i ett mycket komplicerat politiskt läge? Kommentarerna visar också på en ilska gränsande till hat mot Socialdemokratin. Att det funnits problem i det rödgrönrosa styret under mandatperioden som gått är väl känt. Agerandet från V, MP och Fi de senaste dagarna gör det inte lättare att hantera det som gnisslat. Och att fortsätta med anklagelserna i ett avancerat blame-game leder inte framåt. För oss som vill se ett progressivt styre i Göteborg är agerandet från V, MP och Fi dåliga nyheter. Under överskådlig tid kommer det inte att få ett rödgrönrosa styre av staden med mindre än att de fyra partierna sätter sig ned och reder ut hur man ska gå vidare. Vi socialdemokrater har säkert en jobbig hemläxa att göra. Men det har även V, MP och Fi. Finns ett genuint intresse att skapa ett progressivt alternativ till Alliansen och de populistiska partierna till höger borde det finnas goda möjligheter att skapa ett hållbart rödgrönrosa alternativ. Ett första steg kan vara att sluta spela politisk bluffstopp och svartepetter.
Per Tenggren
Socialdemokrat
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
