Valet lämnade en vidöppen spelplan, både nationellt och lokalt här i Göteborg. Vem ska regera med vem och hur? Det kommer förmodligen att vara oklart ett bra tag framöver och sannolikt fortsätta vara osäkert under resten av mandatperioden. I ett debattklimat som redan är fixerat vid den banalaste sortens spelteoretiska spekulationer och där den politiska journalistiken blivit förvillande likt sportjournalistiken och dokusåporna, så ses detta förstås som en skänk från ovan. Krönikorna och tweetsen skriver i princip sig själva. Det har aldrig varit lättare att vara politisk journalist eller tyckare.
Det är lätt att vi andra, vi som inte är politiska journalister eller tyckare, dras med i det spelteoretiska tjatet. Men de verkligt brännande politiska frågorna som vi skulle behöva ta itu med och hitta svar på handlar inte om vem som för tillfället bjuder upp till vem i maktens korridorer. Nej, det är oerhört mycket mer angeläget att få till en rak och öppen diskussion om de konkreta samhällsproblemen och hur arbetarrörelsen kan återfå sin styrka och förmåga att ta itu med dem. Inte minst för oss socialdemokrater gäller det att fokusera på hur vi kan stärka vår rörelse organisatoriskt.
Arbetarrörelsen är idag oerhört försvagad. Att vi socialdemokrater gjort ett katastrofval med historiskt lågt väljarstöd är bara ett av många tecken på det. Hur kan vi stärka rörelsen? Vilka grundläggande politiska reformer behöver vi driva igenom för att skapa ett mer fritt, jämlikt och solidariskt samhälle under rådande materiella förhållanden? Det är de avgörande frågorna som kräver svar av oss.
De politiska hovintrigerna kan vi överlåta åt andra. Våra förtroendevalda har den otacksamma uppgiften att hitta politiskt stöd för att genomföra så mycket som möjligt av socialdemokratisk politik. Men att formulera vad den politiken är, att bygga en stark partiorganisation och att skapa stöd för vår politik i befolkningen – det är vårt eget ansvar.
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
