Nytt hus i klassisk stil vid Järntorget.
Under året som gått så har en arkitekturdebatt blossat upp i Göteborg. Bakgrunden är att Socialdemokraterna i Göteborg har tydliga skrivningar i sitt budgetförslag om att se till att det byggs mer i linje med den klassiska arkitektur som många av göteborgarna älskar, som exempelvis traditionella landshövdingehus, vilket tyvärr varit mycket ovanligt under de senaste decennierna. Bland göteborgarna har gensvaret varit översvallande positivt. Det är uppenbarligen många vanliga göteborgare som är trötta på den modernistiska arkitekturens hårda och avskalade stil som under lång tid har massproducerats och istället längtar efter traditionellt gestaltade hus med mjuka och vänliga färger och former. I början av året väckte Socialdemokraternas förslag att bygga i klassisk stil på Skeppsbron enorm glädje och uppskattning bland vanliga göteborgare. Få politiska förslag har varit så unisont hyllade av den breda allmänheten under senare år.
Stadsarkitekten gick ut hårt, kallade det “populism” och anklagade Socialdemokraterna för att vilja ha “fascistarkitektur”.
Irritationen hos vissa arkitekter och experter var dock uppenbar. Politiken skulle hålla “armlängds avstånd” till utformningen av göteborgarnas livsmiljö var det främsta argumentet. Just det här området var tydligen för viktigt för att ställas under demokratisk styrning. Reaktionen blev om möjligt ännu starkare när Socialdemokraterna nyligen ville återremittera ett förslag till nybyggnad vid Götaplatsen, eftersom det inte passade ihop med den klassiska arkitekturen på platsen. Stadsarkitekten gick ut hårt, kallade det “populism” och anklagade Socialdemokraterna för att vilja ha “fascistarkitektur”. Arkitekterna skulle enligt honom få använda “vilken jävla stil de vill”. Handelskammaren såg det som ett hot mot näringslivet att inte blint acceptera arkitekternas förslag och ett gäng dekaner från universitetet var också arga av oklar anledning. Argumentet var att nybyggnaden måste få vara “djärv” eftersom deras forskning också är “djärv”, vad nu det betyder.
De experter och arkitekter som vill försvara det modernistiska smakmonopolet har alltså sparkat bakut rejält. Det är uppenbart att de inte vill ha någon inblandning från demokratiskt valda politiker eller gemene man. Istället vill de formge våra gemensamma offentliga miljöer enligt sin egen, mycket särpräglade, smak. Arkitektur är dock ingen vanlig konstutövning. När det gäller måleri, litteratur, teater eller annat så bestämmer publiken själv vad den vill se eller inte se. Den friheten har publiken inte när det gäller arkitektur. Hus har också betydligt längre livstid än vi dödliga. När ett hus väl är byggt så får vi för det mesta stå ut med det under resten av våra liv. Vem skulle acceptera en “konstnärlig frihet” som innebar att vem som helst fick inreda ditt hem precis som de ville för evigt, utan att du hade något att säga till om? På samma sätt kan vi inte överlämna all makt över hur våra offentliga rum gestaltas till enskilda byggare och arkitekter. Demokratin måste ha sista ordet och kunna ange den allmänna inriktningen när det gäller hur vi formar våra gemensamma livsmiljöer. Det är faktiskt rimligt att göteborgarna själva har något sorts inflytande över hur deras egen stad ser ut.
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
