Jonas Attenius. Foto: Socialdemokraterna i Göteborg
För mindre än ett år sedan applåderade Lotsens redaktion beslutet att lämna den organiserade samverkan med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som kallas rödgröna. Glädjande nog väljer nu partiets nyvalda gruppledare Jonas Attenius att sätta stopp för varje spekulation om att de rödgrönrosa skulle utgöra ett alternativ för Socialdemokraterna. De skäl som anförs är kloka: Socialdemokraterna söker makten för att bekämpa klassamhället, inte för att sitta med fina poster – och att bekämpa klassamhället är omöjligt givet den stora högermajoritet som finns i kommunfullmäktige.
De rödgröna, eller rödgrönrosa som de kallades under sin mest misslyckade av mandatperioder, var på slutet ett lika behagligt samarbete som en nattmangling i FN:s säkerhetsråd utan närvarande tolkar. Framåt valdagen 2018 visade opinionsmätningar att bara en femtedel av den göteborgska väljarkåren var nöjd med det rödgröna styret. Det socialdemokratiska valresultatet blev därefter: Det sämsta sedan den allmänna och lika rösträttens införande i landet. Det var nödvändigt för Socialdemokraterna att, när väljarna väl lämnat sin svidande dom, lämna denna kvävande koalition och istället pröva sig fram som stadens största parti och självklar oppositionsledare. Jonas Attenius beslut får ytterligare en praktisk konsekvens, förutom att det gamla rödgröna får anses definitivt upplöst: Vänsterpartiet görs irrelevant för resten av mandatperioden.
Vänsterpartiet trodde att förlusten av presidieposter i kommunens nämnder och styrelser skulle göra Socialdemokraterna maktlystna, att socialdemokrater från varje falang och varje bakgrund skulle komma springandes tillbaka till sina enda sanna vänner och att partiet annars skulle pysa ihop till ingenting.
Det är uppenbart att Vänsterpartiet räknade med att Socialdemokraterna skulle skynda sig till att agera ordförandekrockkudde i ett halvt kollapsande rödgrönrosa styre, och att detta skulle ge stora möjligheter för det lilla röda partiet att bli den stora röda draken. Vänsterpartiet trodde att förlusten av presidieposter i kommunens nämnder och styrelser skulle göra Socialdemokraterna maktlystna, att socialdemokrater från varje falang och varje bakgrund skulle komma springandes tillbaka till sina enda sanna vänner och att partiet annars skulle pysa ihop till ingenting. Det blev precis tvärtom. Socialdemokraterna går stärkta ur krisen, med byggnadssnickaren Jonas Attenius och metallarbetaren Mattias Jonsson vid rodret. Med taktiska överväganden och strategiska samlingar driver man både borgare och den samlade oppositionenframför sig. För väljarkåren förknippas Vänsterpartiet enbart med att ha släppt fram borgarna till makten i Göteborg – och allt detta för att ge sina arvfiender Socialdemokraterna en strategisk smäll. Hellre högern än socialfascisterna, som det hette förr. Så mycket var akademikersocialismen värd.
Men Socialdemokraterna får inte pusta ut ännu. Väljarkårens missnöje med de sista rödgröna åren är inte över. Innan de breda folklagren kommer att överväga den Arbetarepartiet-prydda valsedeln igen måste hela arbetarrörelsen göra stora omprövningar av de positioner man har ärvt från de rödgröna åren. Socialdemokraterna måste sätta ner foten om bland annat migrationen, kriminaliteten, trafiken och den skenande byråkratin. Lotsen står redo att visa vägen till hamn.
Vill du vara säker på att inte missa något kommande nummer?
