Jämställdhet är ingen abstrakt fråga

Jämställdhet handlar i grund och botten om ett samhälle där vi lyfter varandra istället för att klättra på varandra. I vårt land har vi en historia av framsteg för kvinnors lika rättigheter att vara stolta över, men det är inte nog. Det skriver Johannes Åsberg i sin krönika.

Idag högtidlighåller vi Internationella kvinnodagen. Det är en dag som instiftades för mer än hundra år sedan av socialistiska kvinnorättskämpar. Sedan dess har kampen för kvinnors lika rättigheter vunnit många segrar, inte minst i vårt land. Vi har nu under mer än åttio år levt i ett samhälle där kvinnor får rösta och långsamt har man kämpat sig allt närmare ett rättmätigt inflytande i det politiska systemet, även om mer eller mindre informella patriarkala maktstrukturer fortfarande sätter hinder i vägen.

Johannes Åsberg

Johannes Åsberg

Men det är inte bara genom den politiska demokratin som jämställdheten ökat. Efterkrigstidens socialdemokratiska välfärdsbygge lade även grunden för den sociala demokratin i vårt land. Så var till exempel utbyggnaden av den offentliga barnomsorgen, bland mycket annat, också en frihetsreform för många av landets kvinnor. Tillgången till preventivmedel och möjligheten att själv bestämma över kroppens reproduktiva funktioner har gett kvinnor en ökad grad av självbestämmande.

Genom enveten opinionsbildning och diskursiv kamp så har förtryckande normer och värderingar bekämpats och nya generationer har kunnat befrias från de mentala bojorna av konservativa traditioner och könsroller. Sexistiska strukturer och härskartekniker har utmanats och ifrågasatts. Människor har fått en allt större frihet att förverkliga sig själva, utanför könsrollernas snäva ramar.

Samtidigt ska inte motkrafterna underskattas. Förtryckande könsstereotypa föreställningar har ingått en ohelig allians med nyliberal hyperkommersialism. Unga människor som växer upp i vårt samhälle möter en veritabel eldstorm av kommersiell medial sexism, vilket naturligtvis inverkar på deras individuation. Den borgerliga regeringens ”asociala ingenjörskonst”, för att tala med Tiden, arbetar målmedvetet mot ett mer ojämlikt samhälle och söker ständigt underminera den sociala demokratin i Sverige. Det är en politik som i förlängningen drabbar alla landets kvinnor.

Vi har också ett ansvar att lyfta blicken och se kvinnornas situation ur ett globalt perspektiv, kvinnodagen är ju internationell. Det vi ser då är ett planetärt förtryck som saknar motsvarigheter. Stora delar av den kvinnliga befolkningen lever under slavliknande villkor och är berövade de mest basala mänskliga rättigheter. Det gäller inte bara de fruktansvärda fysiska och psykiska övergrepp som ofta förekommer i länder som plågas av fattigdom och krig utan även den vardagliga kränkningen av att inte få utbilda sig eller av att inte kunna röra sig fritt i offentliga miljöer. Det är en kontinuerlig kränkning som inte bara förekommer i länder som behärskas av kulturell eller religiös fundamentalism.

Jämställdhet är alltså ingen abstrakt fråga. Den är tvärtom mycket konkret. Den handlar om dig och mig. Den handlar om min tvååriga dotter och hennes framtid. Hennes möjligheter att leva ett fritt liv, att slippa bli trakasserad och förnedrad, att själv kunna bestämma över sin kropp, att kunna förverkliga den människa hon upptäcker att hon är, att kunna leva i ett jämlikt och solidariskt samhälle. Ett samhälle där vi lyfter varandra istället för att klättra på varandra.

Den här dagen är din Vera. Den här och alla andra dagar.

JOHANNES ÅSBERG

De åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.

Intressant? Läs vad andra bloggar skriver om: , , , , , , , , , , , ,

Om Johannes Hulter

Styrelseledamot i Tjänstemännens socialdemokratiska förening och redaktionsmedlem för S-akademiker.se. Nås på johannes snabel-a s-akademiker.se