En arbetslinje värd namnet

Det är genom jobben man vinner val. Traditionellt har det varit en socialdemokratisk paradgren, men sedan 1990-talet har vi tappat greppet. För att vinna valet 2014, men framför allt för att ta sikte på 2020-talet, måste det till en nystart. Det menar Jimmy Sand i sin krönika.

Moderaterna vann regeringsmakten 2006 kanske främst för att man adresserade det höga utanförskap – egentligen strukturarbetslöshet, den arbetslöshet som inte svänger med den ekonomiska konjunkturen – som präglat det svenska samhället som ett helt nytt fenomen sedan krisen på 1990-talet. Valet 2006 handlade om sysselsättning, och kärnan i den moderata reformstrategin är den så kallade jobbpolitiken: försämrade sociala trygghetssystem för att enligt teorin skapa incitament till ökat jobbsökande, tillsammans med jobbskatteavdrag för att – också det enligt teorin – sänka reservationslönerna (den lägsta lön före skatt som människor kan tänka sig att arbeta för). Men den höga arbetslösheten ligger kvar, för den beror inte på för generösa bidrag utan handlar om en strukturomvandling i världsekonomin som gör att svenska företag, om än inte alla, har svårt att stå sig i den globala konkurrensen.

Jimmy Sand

Jimmy Sand

Precis som SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser (2011) visat att det inte finns några vetenskapliga belägg för att privatiserad och kommersialiserad välfärd ger några kvalitetshöjande effekter, så finns det också svagt empiriskt stöd för de nya Moderaternas teori om jobbskatteavdragen som metod för ökad sysselsättning. Nyligen publicerade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Ifau, en rapport där man efter en omfattande analys konstaterar att det sannolikt inte går att på ett trovärdigt sätt utvärdera hur avdraget, som egentligen är en skattereduktion, har påverkat sysselsättningen. Regeringens siffror över hur många jobb som skapats är en prognos grundad i en simulering, och inte ett resultat som går att utvärdera. När det parlamentariska läget efter valet 2010 satte stopp för planerna för ett femte jobbskatteavdrag, genomförde regeringen som arbetsmarknadspolitisk åtgärd istället en sänkning av restaurang- och cateringmomsen från 25 till 12 procent. Trots att Konjunkturinstitutet kritiserat finansdepartementets beräkningar på den långsiktiga effekten för att vara alltför optimistiska, eftersom åtgärden sannolikt skulle ge minskad sysselsättning i andra branscher. (Till detta kommer att varierande momssatser för olika former av konsumtion ger ett rörigt skattesystem, när allt fler bedömare snarare talar om behovet av en ny skattereform.) De kostnader i form av uteblivna skatteintäkter som jobbskatteavdragen (70 miljarder kronor) och den sänkta momsen (5,4 miljarder kronor) innebär skulle med socialdemokratiska värderingar kunna användas på ett mycket mer effektivt sätt för att modernisera svensk arbetsmarknad genom att bejaka strukturomvandling och skapa trygghet i övergången till nya jobb.

Bakom socialdemokratins framgångar under rekordåren (den svenska beteckningen på de ekonomiskt framgångsrika åren efter andra världskrigen, då hög tillväxt och låg inflation förenades med full sysselsättning) låg en förmåga till strukturanalys, att kunna bedöma det marknadsdrivna omvandlingstryck som präglade samhället och att kunna utnyttja dess dynamik på ett sätt som bar fram de socialdemokratiska jämlikhets- och demokrativärderingarna. Med ett strukturanalytiskt synsätt ligger fokus på sociala (inklusive demografiska) och teknologiska faktorer. Den ekonomiska utvecklingen går i vågor med expansions- och stagnationsfaser, där vi efter andra världskriget såg en stor expansion på grund av bland annat petroleumbaserad massproduktion, en gynnsam åldersstruktur där en stor andel av befolkningen var i arbetsför ålder, samt den frihandel och de investeringar i välfärd som möjliggjordes genom Bretton Woods-avtalet. 1970-talets kriser följdes av avregleringar av kapital- och arbetsmarknaderna, samt en teknologisk revolution där vi ser framväxten av snabb elektronisk kommunikation och möjligheter att lagra enorma mängder information.

Den informations- och kommunikationsteknologiska revolutionen slog igenom i full skala först vid nittiotalets mitt, och möjliggjorde stora produktionsomläggningar och produktivitetsökningar. Samtidigt började de kraftigt ökade flödena av finansiellt kapital över nationsgränser få betydelse också i den reella ekonomin: dels genom det institutionella kapitalets ökade betydelse, till en dominerande del tjänstemannastyrda pensions- eller försäkringsfonder, dels en mycket kraftig expansion av utländska direktinvesteringar. 1980 uppgick de senare, samlat över hela världen, till 571 miljarder US-dollar – ett belopp som 2005 stigit till 10.671 miljarder US-dollar. Av avgörande betydelse är också Östeuropas, Kinas, Indiens och Brasiliens integration på en för första gången sedan 1917 enhetlig världsmarknad. Precis som på 1950- och 1960-talet – och i motsats till 1970- och 1980-talet – har världshandeln sedan 1990-talet ökat snabbare än världens samlade BNP-tillväxt.

Alla dessa omvälvningar i världsekonomin får naturligtvis också konsekvenser för arbetsmarknaden och för vilken politik som är möjlig att föra. Anledningen till att det talas så mycket om en tjänsteekonomi är framför allt att industriföretagen har fokuserat på kärnverksamheten och att det krävs allt mer tjänster för utveckling, produktion, försäljning och marknadsföring. Det innebär att varje industrianställd i dag sysselsätter dubbelt så många i tjänstesektorn som för 35 år sedan. Exportindustrin utgör 50 procent av BNP. En konkurrenskraftig industri är en viktig faktor för tjänstesektorns tillväxtkraft, och en väl utvecklad tjänstesektor är en viktig förutsättning för industrins konkurrenskraft.

Det som krävs för att lyfta Sveriges ekonomi är inte subventioner av restaurangnäringen eller av hushållsnära tjänster, inte heller att försämra trygghetssystemen i sådan grad att arbetslösa förvisas till fattigdom, utan viktiga investeringar bland annat i forskning, humankapital, infrastruktur och reella tillgångar för att främja den i globaliseringen starkt konkurrensutsatta industrin. Där finns också nyckeln till en verklig grön omställning av samhällsekonomin.

JIMMY SAND

De åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.

Intressant? Läs vad andra bloggar skriver om: , , , , , , , , , , , , ,

Om Erik Vestin

Ansvarig för S-akademiker.se. Frågor och synpunkter som rör själva webbplatsen får du gärna skicka till erik snabel-a s-akademiker.se. De kommer att besvaras/åtgärdas så snart som möjligt.